Vad ett personlighetstest lärde mig om samarbete – och varför det egentligen handlar om teamet

Vi har nog alla gjort något personlighetstest någon gång. Ofta får man ett färgglatt diagram och några etiketter som påstås beskriva vem man är. Den här gången var det annorlunda.

Jag genomförde nyligen Samarbetsinsikt, ett test som inte försöker sätta en etikett på personligheten utan istället fokuserar på hur vi bidrar i samarbeten. Det perspektivet tycker jag är betydligt mer intressant – särskilt i en tid där ingen längre lyckas ensam.

Det som stack ut mest

Mina tydligaste styrkor hamnade inom fyra områden:

• Drivare – jag vill framåt, sätter gärna fart och motiverar andra.

• Genomförare – idéer är bra, men de måste också bli verklighet.

• Samordnare – jag gillar struktur, tydliga mål och att skapa förutsättningar för att människor ska lyckas tillsammans.

• Resultatorientering – att faktiskt leverera betyder mycket för mig.

Det är egentligen ingen överraskning.

Under större delen av mitt yrkesliv har jag byggt verksamheter, utvecklat utbildningar, startat företag, lett projekt och hjälpt organisationer att utveckla sin kompetens. Oavsett om det handlar om cybersäkerhet, AI, ledarskap eller kompetensförsörjning har min drivkraft alltid varit densamma – att skapa verklig nytta.

Men det mest intressanta var inte styrkorna

Det mest värdefulla var faktiskt områdena där min benägenhet var lägre.

Testet visar exempelvis att jag inte automatiskt tar rollen som den som ger mest emotionellt stöd i gruppen. Det betyder inte att jag saknar empati eller bryr mig mindre om människor. Snarare att mitt naturliga sätt att hjälpa ofta är att lösa problemet, skapa struktur eller hitta en väg framåt.

Jag känner igen mig.

Jag vill gärna hjälpa människor att lyckas, men jag gör det oftare genom handling än genom långa samtal.

På samma sätt ligger flera områden, som analys, expertroll, nätverkande och kreativt idéskapande, på en jämn mellannivå. Jag använder dem när situationen kräver det, men de definierar inte mitt sätt att arbeta.

Den viktigaste insikten

Det finns en tendens att vilja vara "hög" på allt.

Men det är egentligen helt fel sätt att se på samarbete.

Om alla i ett team är drivare blir det många som springer – men färre som lyssnar.

Om alla är analytiker blir besluten väl underbyggda – men kanske aldrig fattade.

Om alla är kreatörer finns det massor av idéer – men ingen som genomför dem.

Starka team byggs inte av människor som är lika varandra.

De byggs av människor som kompletterar varandra.

Det här tar jag med mig

Jag kommer fortsätta göra det jag gör bäst:

• driva utveckling,

• skapa struktur,

• omsätta idéer till resultat,

• och hjälpa organisationer att växa genom lärande.

Men jag påminns också om vikten av att ibland stanna upp lite oftare. Att ge utrymme för fler perspektiv. Att låta andra komplettera mig där de är starkare än jag.

Det är trots allt så riktigt bra team fungerar.

Min slutsats

Vi pratar ofta om kompetensutveckling som något individuellt – att varje person ska bli bättre.

Jag tror att framtidens konkurrenskraft handlar minst lika mycket om att förstå hur människor fungerar tillsammans.

När vi känner våra egna styrkor, uppskattar andras och bygger team där olikheter ses som en tillgång, då händer något.

Det är då samarbete går från att vara ett sätt att arbeta till att bli en verklig konkurrensfördel.

Vilken roll tar du naturligt i ett team – och kompletterar den människorna omkring dig?

Nu stänger vi ner för sommar och sol

 
Sista arbetsveckan och jag kan väl utan att överdriva säga att det inte är mycket kommunikation med kurssugna kunder... Det ska bli väldigt skönt att stänga ner jobbdatorn och verkligen ladda batterierna! 

Det har varit ett rejält slitsamt år i utbildningsbranschen generellt och för Republify specifikt. Omvärldsläget i världen har tydligt gjort att arbetsgivare håller i alla pengar dom kan och områden som kompetenshöjning får tyvärr ofta stå tillbaka "vi vet att det behövs, men det får vänta lite...". För ett år sedan trodde vi att det var hösten som skulle förändra allt och jag och min gamla vapendragare JAP hade ju lyckats tillsammans tidigare. Tyvärr blev det inte så och framåt jul fick vi tyvärr gå skilda vägar och jag är verkligen tacksam för att han så snabbt kunde börja jobba hos en av våra partners istället! 

I vår har vi haft utbildningsinsatser hos flera av våra större kunder medans de lite mindre inte haft samma möjlighet att satsa. När jag nu kikar på vad som är inplanerat för hösten så ser läget tyvärr liknande ut och i dessa AI-tider börjar jag själv nästan fundera över om lärarledd expertutbildning kanske är på väg bort. Vi har i andra branscher (kläder etc) märkt att kunder allt mer går på pris och "good-enough" kvalitet är det som gäller. Kommer det framåt bara vara fokus på AI-inspelad utbildning för att det är helt ok och billigare? Kommer vi kanske få se detta även i den vanliga skolan? Kanske det bara är jag som är negativ, vi kan ju hoppas det i alla fall! 

Nu känner i alla fall jag att jag slitit extremt med försäljning, produktutveckling, marknadsföring och ja faktiskt allt du kan tänka dig kring att driva ett bolag och känner att jag har förtjänat att vara ledig och lägga mer tid på familj och inte minst alla barn-barn som verkar poppa fram på löpande band :)

Ha en riktigt skön sommar du med! /Tobias

Tack IAMCP

 
Jag kunde ju inte vara med på IAMCP årsmöte i Stockholm häromveckan, så istället blev det idag en lunch på härliga Långedrags Värdshus med vacker utsikt över havet! 

Det är verkligen härligt att höra att man är saknad och alltid välkommen tillbaka. När det framåt finns lite mer tid över så kommer jag säkert att bli sugen igen på styrelsearbete 😉

Så länge är det alltid lika roligt att prata gamla minnen från alla år som Microsoftpartner och se vad som är på gång framåt. Nästa gång blir det den traditionella sommaravslutningen och denna gång kommer jag bara vara med och njuta av att umgås med alla härliga medlemmar!!

BK Häcken - Europa Cup Mästare 2026

 
BK Häckens damer är ju regerande Svenska Mästare och var snubblande nära att gå vidare i Champions League, men landade istället i den helt nya Womens Europa Cup...

Det är ju egentligen smått fantastiskt att i konkurrens med flera av de bästa lagen i Europa till sist landa i en final mot starka hemmakonkurrenten Hammarby. En final som av någon udda anledning var uppdelad på ett borta- och ett hemma-möte. Häcken inledde första mötet i Stockholm med att vinna 1-0 och igår var det dags att ta emot söderdamerna på Hisingen!

Jag själv och sönerna Theo & Benjamin var såklart på plats och riktigt härligt att se en fullspäckad Nordic Wellness Arena (eller Hisingen Arena som den heter i Europa-spel). Lite synd bara att inte Hammarby nyttjade alla sina platser på bortasektionen, men kudos för ett grymt snyggt tifo från den fulla bortastå ändå!

Det var verkligen en fantastisk match (framförallt för oss med gulsvarta ögon), när Häcken genom grymma Felicia Schröder leder med 2-0 (3-0) redan innan 10 minuter spelats! Hammarby är sen duktiga framförallt på fasta situationer och det blev lite nervigt när dom lyckats kvittera i matchen (3-2 sammanlagt) innan Schröder till sist fastställde sitt hat-trick och Häcken kan fira som första vinnare någonsin av Women's Europa Cup! 

Lite intressant blir det också att vi om inte så länge ska möte Hammarby igen, denna gång på deras hemmaplan (!) i finalen av Svenska Cupen! Nu ser vi till att ladda rejält även för den matchen!

Det enda jag ångrar såhär i efterhand var att jag inte tog med äldsta barnbarnet Amelia till matchen igår. Det var fullt med barn i matchtröjor och Häcken hade fixat massa roliga aktiviteter också, synd att jag missat den informationen innan, men det kommer fler matcher!!

IAMCP - Tack för mig för denna gång

Härlig sommaravslutning med IAMCP på Liseberg, 2007

Att lämna en styrelse är lite som att resa sig från ett långbord på ett bröllop. Man vet att kvällen fortsätter, man vet att det kommer fler skratt, men man inser också att ens egen roll i just det här sällskapet har förändrats.

Idag är en sådan dag för mig, jag kliver av styrelsen i IAMCP Sverige efter två intensiva, roliga och ibland lätt kaotiska år där mitt främsta fokus har varit att hålla i gång nätverkandet i Göteborgsområdet. Ska man vara ärlig så är det inte första gången jag “går vidare” från det här sammanhanget. Redan 2006–2010 jobbade jag i styrelsen, och innan dess… ja, då var jag mest han som dök upp, pratade för mycket och kände alla, eller åtminstone trodde att jag gjorde det 😊

För det är ju det där med IAMCP, det är inte bara en förening för Microsoftpartners. Det är ett nätverk där man går från att vara “hej, vad jobbar du med?” till att stå och diskutera livet över en ljummen (och halvgod) konferenskaffe i Denver eller försöka förstå varför man bokade ett flyg hem dagen efter sista kvällen i Las Vegas i stället för att haka på den där roadtripen till New York. Jag minns särskilt de där första resorna till det som då hette Worldwide Partner Conference, mindre grupper, fler samtal, en känsla av att världen faktiskt var ganska liten och väldigt många vänner som jag fortfarande har kontakt med!

Någonstans där, mellan PowerPoints, partnerpitchar och sena middagar, byggdes relationer som visade sig hålla längre än både tekniktrender och organisationsförändringar. För det är ju det IAMCP egentligen är, en plattform för relationer, affärer och ett ständigt utbyte mellan partners som vill framåt.

När jag nu klev in i styrelsen igen för ett par år sedan var det lite som att komma tillbaka till ett gammalt omklädningsrum. Samma snack, nya ansikten och en känsla av att “det här kan jag”. Ja, kanske kunde jag bidra med något också, framför allt i väst, där jag fått höra att jag både pratar högt, länge och med viss energi (det sista är tydligen en styrka i vissa sammanhang).

Men det som slagit mig mest är hur mycket som ändå förändrats. Från de där första åren där alla kände alla, till en betydligt större scen där nätverkande ibland kräver både struktur och kalenderbokningar (och ibland en massa påminnelser). Lite mindre spontant, lite mer “Teams-möte om nätverkande” och ändå mitt i allt, samma vilja att hjälpa varandra framåt.

Så varför kliva av nu?

För att tajming är allt och kanske också för att man ibland gör mest nytta genom att lämna plats och kunna fokusera mer på det egna bolaget. Jag är helt övertygad om att de som fortsätter i styrelsen och de som kliver på kommer att ta IAMCP vidare på ett sätt som behövs just nu.

Själv tänker jag inte försvinna, det ligger liksom inte i min natur. Jag kommer fortfarande dyka upp, prata för mycket och försöka koppla ihop människor som borde känna varandra, inte minst i min nya roll i valberedningen till kommande styrelse i IAMCP.

Och någonstans är det väl ändå den bästa rollen av alla, att bara kunna dyka upp och nätverka, men vi får väl se om det kanske blir en tredje vända framåt 😂

Stort tack och lycka till övriga styrelsen med Anders Grönlund i spetsen, Kathrine Hogseth, Susanne Erkenmark, Gabriel Yttermalm, Carl-Henrik Hörnkvist, Ove Bristrand, Carl-Marcus Löfgren, Carl H., Martin Olsson, Ulrika Almqvist och inte minst min gamla vän Jan Davidsson som tagit över kansliansvaret från Valentino Berti 😊

Och stort tack för den fina avtackningsgåvan, kommer bli perfekt en solig dag i sommar, kanske i något trevligt sällskap!