 |
| Härlig sommaravslutning med IAMCP på Liseberg, 2007 |
Att lämna en styrelse är lite som att resa sig från ett långbord på ett bröllop. Man vet att kvällen fortsätter, man vet att det kommer fler skratt, men man inser också att ens egen roll i just det här sällskapet har förändrats.
Idag är en sådan dag för mig, jag kliver av styrelsen i IAMCP Sverige efter två intensiva, roliga och ibland lätt kaotiska år där mitt främsta fokus har varit att hålla i gång nätverkandet i Göteborgsområdet. Ska man vara ärlig så är det inte första gången jag “går vidare” från det här sammanhanget. Redan 2006–2010 jobbade jag i styrelsen, och innan dess… ja, då var jag mest han som dök upp, pratade för mycket och kände alla, eller åtminstone trodde att jag gjorde det 😊
För det är ju det där med IAMCP, det är inte bara en förening för Microsoftpartners. Det är ett nätverk där man går från att vara “hej, vad jobbar du med?” till att stå och diskutera livet över en ljummen (och halvgod) konferenskaffe i Denver eller försöka förstå varför man bokade ett flyg hem dagen efter sista kvällen i Las Vegas i stället för att haka på den där roadtripen till New York. Jag minns särskilt de där första resorna till det som då hette Worldwide Partner Conference, mindre grupper, fler samtal, en känsla av att världen faktiskt var ganska liten och väldigt många vänner som jag fortfarande har kontakt med!
Någonstans där, mellan PowerPoints, partnerpitchar och sena middagar, byggdes relationer som visade sig hålla längre än både tekniktrender och organisationsförändringar. För det är ju det IAMCP egentligen är, en plattform för relationer, affärer och ett ständigt utbyte mellan partners som vill framåt.
När jag nu klev in i styrelsen igen för ett par år sedan var det lite som att komma tillbaka till ett gammalt omklädningsrum. Samma snack, nya ansikten och en känsla av att “det här kan jag”. Ja, kanske kunde jag bidra med något också, framför allt i väst, där jag fått höra att jag både pratar högt, länge och med viss energi (det sista är tydligen en styrka i vissa sammanhang).
Men det som slagit mig mest är hur mycket som ändå förändrats. Från de där första åren där alla kände alla, till en betydligt större scen där nätverkande ibland kräver både struktur och kalenderbokningar (och ibland en massa påminnelser). Lite mindre spontant, lite mer “Teams-möte om nätverkande” och ändå mitt i allt, samma vilja att hjälpa varandra framåt.
Så varför kliva av nu?
För att tajming är allt och kanske också för att man ibland gör mest nytta genom att lämna plats och kunna fokusera mer på det egna bolaget. Jag är helt övertygad om att de som fortsätter i styrelsen och de som kliver på kommer att ta IAMCP vidare på ett sätt som behövs just nu.
Själv tänker jag inte försvinna, det ligger liksom inte i min natur. Jag kommer fortfarande dyka upp, prata för mycket och försöka koppla ihop människor som borde känna varandra, inte minst i min nya roll i valberedningen till kommande styrelse i IAMCP.
Och någonstans är det väl ändå den bästa rollen av alla, att bara kunna dyka upp och nätverka, men vi får väl se om det kanske blir en tredje vända framåt 😂
Stort tack och lycka till övriga styrelsen med Anders Grönlund i spetsen, Kathrine Hogseth, Susanne Erkenmark, Gabriel Yttermalm, Carl-Henrik Hörnkvist, Ove Bristrand, Carl-Marcus Löfgren, Carl H., Martin Olsson, Ulrika Almqvist och inte minst min gamla vän Jan Davidsson som tagit över kansliansvaret från Valentino Berti 😊
Och stort tack för den fina avtackningsgåvan, kommer bli perfekt en solig dag i sommar, kanske i något trevligt sällskap!
