Så var man då hemma i Sverige igen efter att åter ha besökt Houston, en stad jag aldrig trodde jag skulle få se igen. Varför Microsoft då återigen tryckte in sin konferens i denna helt osannolika stad kan man ju spekulera i, men om jag lyssnar på utvärderingarna både från Svenska och utländska partners så lär man inte komma tillbaka på ett tag nu :) Det gick ju grymt snabbt i svängarna denna gång när jag mer eller mindre fick en WPC-vecka på min ordinarie semester, bara att åka över och visa närvaro kan ju göra en hel del. I vanliga fall hade detta ju redan legat planerat sen första anmälan, men nu blev det lite mer spännande med annorlunda resa och ett hotell som jag misstänker låg längst bort från typ alla aktiviteter.
Det börjar mindre bra när dimman som lagt sig över Landvetter tydligen gjorde det omöjligt för planen att landa och när vi väl kommer iväg ca två timmar försenade innebär detta att jag för första gången helt missar anslutande flight och faktiskt blir kvar i Amsterdam över natten, spännande... Dagen efter klaffar det perfekt och en lite annorlunda resa via Paris direkt till Houston flyter på riktigt bra. X timmar senare ramlar jag in på Hyatt North i Houston och märker att tidsomställningen på -7 timmar gör konstiga saker med kroppen, grabbar en burgare och packar upp inför en spännande vecka.
Söndagen har som omväxlings skull ett ganska fullspäckat schema i år och efter att ha kommit över till "Svenskhotellet", hälsat på alla gamla och nya vapendragare, checkat in på konferensen, plockat upp Surface etc så är det iväg till Svenskmottagningen och ännu mer mingel. Liten miss i schemat är kanske att MS Learning planerat in sin kvällsaktivitet redan på söndagen, men å andra sidan blir det ju en trevlig chans att ännu en gång träffa Learning Partners från hela världen och många sköna möten med folk man träffat tidigare. Denna konferens är minst lika mycket kring att bygga nätverk som att hitta nya infallsvinklar och lyssna på Microsofts planer, allt i en enda stor skön blandning.
Måndag då och dags för Keynote med Steve Ballmer mfl. Busskaoset är i stort sett totalt (dvs dom shuttels som går mellan konferenshotellen och konferenscentret). Detta innebär att arenan i stort sett bara är halvfull när Keynoten kör igång och det ramlar in folk med jämna mellanrum medans våra vänner från Microsoft i skön Amerikansk stil berättar om hur bra det gått under det senaste året, ofta i samband med att man lyfter upp ett partnerföretag man jobbat nära med. Ofta är dessa gigantiska Keynotes späckade med energi och ett verkligt lyft för oss på plats, men jag är inte ensam att känna att efter produktsläppsurladdningen förra året är det kanske ett litet mellanår här, för det lyfter inte riktigt för någon av talarna... Det är ju förstås showaktigt bra och alltid intressant att se Microsofts höjdare på scen, men ändå inte riktigt samma nivå som dom brukar komma upp till.
Dagarna på denna konferens är som sagt fullspäckade med Keynotes, sessioner, möten med partners med mera så inte mycket tid att hitta på något annat. Varje kväll är också inrutad med mycket mingel som är så viktigt, tänk vad det förenklar att jobba med någon som man tycker det är trevligt att umgås med även utanför kontoret! För oss inom utbildningssidan är ju detta en vecka som ett enda stort kundmöte där vi både får insidetips från Microsoft kring vad vi bör/ska satsa på framåt, får se exempel på hur andra lyckats, kolla på nya produkter tidigt, träffa leverantörer och partners från hela världen. Vet inte hur många deltagare som om och om igen säger att detta är Microsofts bästa konferens. Med tanke på att detta är min sjätte gång som deltagare säger det ju en hel del om vilken nytta det gör att deltaga!
Hemresan från Houston blir nästan ännu mer spännande än ditresan. Det börjar sådär med thunderstorms i Atlanta och en försenad utresa med två timmar. Tack och lov x 2 för piloterna på första vändan som antagligen trycker gasen i botten och tar in en halvtimme och min stolsgranne en dam från Ukraina som ska med samma Amsterdamflyg som jag. Tillsammans kör vi värsta sluggerstilen i köerna "excuse me, coming to the left" och springer som galningar genom hela terminalen i Atlanta. Med en (1!!!) minut till godo hinner vi med planet till Amsterdam, bagaget hinner såklart inte med men det spelar mindre roll... Äntligen lyfter vi mot Europa och hem till den Svenska sommaren... Som många säger, det är underbart att åka iväg, men allra bäst är kanske att komma hem igen, glad sommar :)
PS:
Ett gäng sköna bilder från veckan ligger nu på Facebook
PPS: NU dök min resväska upp... helt ok att få den hemskickad :)
