Sommarfotbollsidyll deja vu

Härligaste Holmalunds IF P07 på Öbollen 2017

Det känns ibland som att livet går i cykler och när man har barn blir det en hel del deja vu känslor när dom yngre får ynnesten att uppleva det som storasyskonen fått göra.

2011 var första gången som jag var iväg på Öckerö och den då relativt nya cupen Öbollen. Fotbollsgänget då var yngsta dottern med kompisar födda 2000 och att få umgås tillsammans såhär en hel helg och uppleva både med- och motgångar svetsar verkligen samman en grupp. Då fanns det fortfarande slutspel kvar för de yngre fotbollsspelarna och jag måste säga att det ger en extra nerv i matcherna när tävlingsbiten sätter in och att tjejerna redan då var så duktiga att de tog sig hela vägen till final och dessutom vann den skapade något som sedan hängde med i flera, flera år.

I år 2017 är det inte längre ok för spelare yngre än 13 år att få känna på slutspelsnerven. Jag förstår såklart tanken med att en del tycker det är oerhört jobbigt att förlora och framförallt när ledare och föräldrar hetsar barnen och toppar lag så en del spelare knappt får vara med. Det beteendet är totalt fel och helt förkastligt, men hur förklarar man för småttingarna som ser upp till sina äldre syskon att det kommer dröja flera år på innan de själva kan kunna vinna en fotbollscup? Vad är det för fel på oss vuxna som tycker det är så hemskt att introducera för 10-åringarna att det faktiskt går att förlora? Hur skapar man revanschlusten som gör att en del lägger ner extra energi och faktiskt bygger extra intresse för både träning och matcher? Varför måste allting vara så hemskans beige hela tiden?

Nu är ju såklart ingen 10-åring dummare än att de samlar in information ändå på olika sätt, räknar ihop hur motståndarna vunnit och förlorat och tolkar på ett ungefär hur det hade sett ut om det hade funnits slutspel... Klart att de på sätt och vis ändå förstår att om man vinner sin grupp första dagen, lottas med andra gruppvinnare och sen vinner den gruppen, då är man ett riktigt bra lag... Men själva grejen, att kunna stå där efter sista matchen och känna att vi är faktiskt bäst.... vem bestämde att den känslan är så mycket mer fel än känslan att alla har kämpat och får varsin medalj och åker hem halvnöjda... Tänk när dessa barn kommer upp i tonåren, börjar söka sommarjobb och upptäcker att faktiskt inte alla får det... Vilka lagar skall vi stifta då så alla verkligen hela livet känner att man behöver inte kämpa extra, det finns alltid någon där som ser till att alla ändå får samma belöning på slutet... För det är ju verkligen så som verkligheten ser ut där ute, när hela samhället curlar alla, så ingen behöver bli ledsen för att andra råkar vara bättre på någonting. Ser verkligen fram emot den dagen, för så ser inte verkligheten ut just nu...

Kan idéellt arbete ändå vara proffsigt?

Holmalunds IF P07 - lagfoto 2017

Efter drygt nio års idéellt ledararbete inom fotbollsvärlden är det en detalj som jag varit lite mer förundrad över och det är att idéellt arbete så oftas kopplas ihop med att det är ok att göra något mindre bra. Det är inte helt sällan man får höra "man kan inte begära att det funkar 100%, alla arbetar ju idéellt" etc och det kan ofta vara extremt irriterande!

man kan inte begära att det funkar 100%, alla arbetar ju idéellt...

Varför skall det vara så svårt att begära att inblandade gör allt för att försöka se till att detaljerna faller på plats bara för att det görs utan ersättning? Hur svårt är det tex. att säkerställa matchtider, boka domare, låta bli att sno andra lags träningstider till sina matcher etc etc? Jag och många med mig stöter varje vecka på detaljer som ovan och rent sagt lata människor som inte orkar ta steget att be om hjälp kommer undan med "jag jobbar idéellt, jag har inte tid att lära mig sköta lagsidans kalender/kolla upp vem som bokar plantider/domare etc etc.

I slutänden är det inte en fråga om att begära att alla skall sköta sina knattelag som en Allsvensk klubb, men det är däremot en fråga om att respektera andras engagemang och att hitta vägar till att kommunicera som gör att det blir enkelt för alla inblandade att jobba vidare! Personligen så är jag extremt allergisk mot människor som tycker att deras egna intressen alltid står över andras och tar man på sig att vara en idéellt arbetande ledare får man faktiskt inse att det kan innebära att man även behöver ta sig tiden att se saker från andras synvinkel! Det kallar jag att arbeta professionellt!

Vad ger dig rätt att ha en åsikt?

Under helgen har mitt lilla inlägg om föråldrade föreningsstyrelser fått lite liv på egen hand och när jag i morse slog upp Alingsås Tidning hade det även letat sig in på välexponerad plats i papperstidningen. Vis av erfarenhet att nästa steg blir "vad ger dig rätt att ha en åsikt" tänkte jag att det är lika bra att dela med mig lite mer om min egen bakgrund på området föreningar och ledarskap.

1995 (herregud, 22 år sen :) började min egen erfarenhet av att arbeta i en föreningsstyrelse när jag då blev ombedd att vara lokalt ansvarig och styrelsemedlem i Svenska Rhodesian Ridgeback Sällskapet (hundar för er som inte känner till rasen). Under drygt 4 års tid var det föreningsarbete varje vecka för min del, inklusive ekonomiska diskussioner och utvecklingsfrågor. Efter denna resa tog det dryga 8 år innan jag igen fann mig i situationen att driva en förening på lokal nivå samtidigt som jag var en aktiv del av den Svenska styrelsen, denna gång i föreningen International Association of Certified Microsoft Partners (en global förening med tusentals medlemmar). Där är min erfarenhet från styrelsearbete i idéella organisationer.

Erfarenhet av Holmalunds IF som förening då? Nästa månad är det ganska exakt 9 år sedan jag först hoppade på ledaruppdrag i klubben, då för laget F99/00 där idag flera spelare återfinns i både A-lag såväl som Akademilag. Mellan 2015-2016 arbetade jag aktivt för föreningens elitlag kring kommunikation och kontakter med andra föreningar och organisationer. Under tiden och just nu så har jag också varit en del av ledargänget för yngste sonens lag i klubben och framförallt stöttat med min erfarenhet kring kommunikation och administration.

Ledarskapserfarenhet har jag både själv från min roll som nordisk produkt- och marknadschef med personal i Sverige och Finland plus avtalsansvarig gentemot ca 450 expertkonsulter från hela världen. En stor del av min vardag är också att jobba fram bästa kompetenshöjningslösningar för Sverige och Finlands största arbetsgivare (i såväl privat som offentlig sektor). Här har jag dagligen samtal med våra kunder kring vilka kunskaper och beteenden som efterfrågas och arbetar tillsammans med världsledande experter på diverse områden som kommunikation, förändringsarbete, ledarskap och företagsutveckling med mera för att hitta optimala lösningar.

Där har du mig och en liten bakgrund till varför jag med min erfarenhet anser att det nu verkligen behövs göras något kring ledarskapet (obs, inte tränare/ledare) i idéella idrottsföreningar.

mvh /Tobias

När gubbväldet får styra

Si vis pacem, para bellum

För er som känner mig är det ingen nyhet att jag länge haft ett hjärta som brinner för Holmalunds IF och lite extra för tjejsidan. När nu nyheten sprids att Holmalunds IF från och med nästa år valt att inte fortsätta stötta Damsidans framgångar och man kan läsa intervjuer med starka personligheter som nu medger att man inte känt sig så inkluderade är det verkligen en sorglig framtid som utspelar sig för den gamla röda maskinen.

Jag har under flera år påpekat att det inte går att komma framåt när en förening har en styrelse bestående av personer som hellre drar i handbromsen för att inte riskera sin egen dagverksamhet än att satsa på den sektion som mest visar framfötterna och har framgång. Att ha en ledning som har 99% prioritet på att säkerställa att man sparar pengar ger på pappret en framgång då man kan peka på hur bra resultat man har (åtminstone om man endast ser till att verksamheten inte går minus). Däremot går det aldrig att driva en verksamhet på detta sätt i det långa loppet då ledningen bygger en verksamhet som i slutänden saknar drivkraft och vilja att innovera. Att lägga all kraft på kostnadsbesparingar och kostnadskontroller gör att gross margin visserligen på pappret ser bra ut, men samtidigt minskar de övergripande intäkterna stadigt då det inte görs några satsningar på att växa. Att dessutom jobba i en sådan organisation är till sist outhärdligt då arbetsklimatet blir allt sämre ju mer besparingar som görs, ju fler personer som får göra 1½ persons uppdrag och dessutom nästan uteslutande med en nästan diktatorisk ledning som totalt tappat tillväxtperspektivet och uteslutande fokuserar på kostnadskontroll och totalitär styrning. Nya idéer och innovationer bekämpas och personer som vill satsa på tillväxt söker sig annanstans vilket i sin tur leder till att det dåliga beteendet fortsätter då den (allt mindre) ledningsgruppen som är kvar har samma synsätt och självklart då också fortsätter stötta det inavlade beteendet.

Holmalunds IF idag är en spillra av den starka och positiva organisation det var för några år sedan. Eldsjälar som länge brunnit för verksamhetsutveckling är idag antingen någon helt annanstans eller  inrättade i besparningsledet som länge dikterats av ordföranden. Senaste åren har det varit Holmalunds Damsektion som stått för tillväxt och framgångar (förutom att man saknat stöd att fylla på med nya årskullar underifrån). Herrsektionen har framförallt levt väl på ledningens goda vilja och likt en fågelunge inte direkt behövt kämpa för sin brödföda. De dagarna är snart över och frågan är väl hur resultaten framåt kommer att se ut när föreningen har en ordförande som stolt deklarerar att Holmalunds IF minsann aldrig kommer vara en förening för de bästa, det viktigaste är att det inte kostar något... Jag önskar Damsektionen all lycka på vägen och är övertygad att det är betydligt fler sponsorer som vill synas tillsammans med ett lag som vågar jobba för att vara bäst och sätta en vision som sticker ut! När det gäller Holmalunds IF killsida så får vi se hur länge jag själv orkar vara med och stötta, sonens lag skall i år vara bollkallar på herrarnas hemmamatcher, men själv har jag inte en enda gång sett någon från A-laget på våra träningar eller ens bara komma förbi och hälsa på killarna för att sprida inspiration, ge småttingarna en igenkänning och vilja att ta steget vidare till ett framtida A-lag. Det kanske inte är så konstigt när ledarskap sprids uppifrån och saknas ambitioner från högsta toppen så är det inte direkt superinspirerande längre ner.

Med en tår i ögat som ändå inte skymmer framtidsförhoppning
//Tobias Strandh

I'm the Alpha of your Omega, the beginning of your end...

Stolt över Holmalunds duktiga damer

Holmalunds IF Dam från Alingsås som 2016 spelar i Elitettan

Är så stolt att ha kunna varit en del av Holmalunds IF duktiga Damlag som i år krigar i Elitettan, Sveriges näst högsta serie för damer, ni är bäst! För min egen del så är jag väldigt nöjd med att kunnat hjälpt till med informationsflödet där Damernas närvaro på sociala media ständigt ökar och som exempel står de tre damlagen (Elit, F19, Akademi) för över 50% av alla unika besök på föreningens hemsida!! Jag har också fått jättebra kontakt med representanter från övriga föreningar och EFD och det känns verkligen att på denna nivån både krävs och ges det proffsighet i alla led!

Min ambition har hela tiden varit att både ge laget maximal exponering och samtidigt kontinuerligt lyfta upp alla de sponsorer som gör denna resa genomförbar. Trots att jag själv haft starkt begränsad tid att själv vara på plats på träningar och bortamatcher så känner jag ändå att min insats visar möjligheterna om man tar sig an uppdraget som man skulle göra på ett företag (även om de allra flesta inblandade på denna nivån av damidrott såklart arbetar helt ideellt).

Då jag arbetar mer än heltid med mycket resor och personalansvar samt dessutom vill kunna prioritera min egen familj och deras aktiviteter som tagit lite stryk så är det tyvärr så att jag nu inför seriepremiären känner att det är dags att lämna över stafettpinnen till någon annan som har mer tid att lägga det fokus som damerna förtjänar i sin satsning i Elitettan. Stort tack till alla i laget och staben, vi kommer såklart att både ses på Holmen, matcher och i sociala media framåt!

Det personliga ledarskapet fortsätter

Holmalunds IF P07

Efter att ha funnits med som ledare för mellersta tösens fotbollslag sedan 2009 så var det med lite sorg i hjärtat jag tackade nej till fortsatta uppdrag efter att hon nu i våras lagt skorna på hyllan. Till en början får jag erkänna att det var ganska skönt att inte ha träning, seriematcher och cuper som fyller upp hela veckan. Men efter ett tag kommer saknaden, alla härliga minnen och framförallt glädjen hos fotbollsspelarna som jag då inte var en naturlig del av längre.

Vad gör man då som fotbollsberoende förälder, jo jag har ju varit med lillkillen på träningar sedan han började med fotboll för sådär 2 år sedan. Självklart hoppar jag gärna in och stöttar kring hans lag på samma sätt som med tösens. I P07's fall finns det redan tre härligt dedikerade ledare så för mig blir det lite av att hjälpa till där det behövs, passar perfekt!

I och med helgens cupäventyr i Kungälv så stänger vi utomhussäsongen och börjar med träningar och futsal inomhus istället. Blir en lagom skön uppvärmning för mig också att hitta en bra plats i ledargänget!

Framgångar även på fritidsledarbiten

Holmalunds IF sköna SERIEVINNARGÄNG (Division 3 Södra)

Ibland passar jag gärna på att skryta lite extra om tjejerna vars lag jag är en i ledargänget kring. Holmalunds IF F99/00 har nu idag vunnit serien och detta är femte året i rad som tjejerna vinner en serie, grymma tjejer verkligen och en ynnest att få vara med och leda dessa duktiga fotbollsspelare!

Sådär, veckans familjeskryt över för denna gången :)

Ännu en strålande Danmarksvecka

en underbar sommarkväll på Lökkens härliga stränder

Så har då den riktiga semestern äntligen satt igång... Efter en veckas konferens i D.C var det ju bara att åka hem och packa om för en veckas fotbollscup tillsammans med ett gäng stissiga, underbara fotbollstjejer från Holmalunds IF och Dana Cup i sköna Hjörring, Danmark...

Vet inte om det varit värmerekord i hela norra Europa, men jag har i alla fall inte varit med om sådana här temperaturer på länge. Dom stackars fotbollstjejerna som spelade matcher i 33 gradigt solgassande har all respekt och skönt att havet utanför Lökken kunde erbjuda svalka hela veckan.

Nu är det i alla fall Internetläge AV och familjeläge PÅ i två veckor till innan jobbet kör igång igen. Hoppas att alla kommer tillbaka riktigt utvilade och hungriga på nya framgångar :)

Holmalunds IF F99/00 som till slut kopierade förra årets 9:e plats i Dana Cup (av 69 lag i G15) Duktiga tjejer!

Mitt andra heltidsjobb, Holmalunds IF

Holmalunds IF härliga tjejer efter senaste cupguldet i januari 2014

Ni som hängt med i bloggen har ju knappast missat att jag sedan några år tillbaka är en av ledarna för Alingsås skönast fotbollslag, Holmalunds IF F99/00. Jag brukar inte uppdatera så mycket om laget på denna bloggen, men nu kör snart serien igång och i år rivstartar vi med tre seriematcher innan hela gänget drar iväg upp till landslagsträningsstället Bosön för ett intensivt träningsläger den 1-4 maj.

Att få privilegiet att kunna vara med och stötta ett gäng tonårstjejer i utvecklingen att arbeta som ett lag (eller team) är något som jag verkligen brinner för. Här får man ju också hela tiden möjlighet att ta erfarenheter från arbetslivet och vice versa ta med sig erfarenheter tillbaka från fotbollsvärlden.Kan man få ett gäng stentuffa tonårsviljor att dra åt samma håll så är det ju nästan piece of cake att lyckas med detsamma när man arbetar med ett drivet gäng som på Informator.

Andra heltidsjobb kanske ni undrar? Tja, det blir ju faktiskt både en hel del planering och kommunikation utanför vanliga träningar, seriematcher, cuper, läger så helt osant är det inte. Man får väl vara glad att det finns några timmar efter jobbet, efter familjen, innan man ska gå upp igen nästa dag :) Men, å andra sidan är det så fruktansvärt belönande att se hur framgångarna berikar hela gänget och rent ärligt, det är ju så himla kul att kunna dela med sig av något man verkligen känner för! Vad gör du själv på fritiden?

Holmalunds tjejer på träningsläger i Vinnarhallen, Bosön

Tillbaka från Danmark och semestern snart slut

Cornelia Strandh - Lagkapten i Holmalunds IF G13 - Dana Cup

Efter en veckas strålande sol och värme uppemot 45 grader i Houston var det nästan bara tillbaka för att packa innan nästa äventyr denna sommar... Dana Cup i Hjörring/Danmark är första utomlandscupen för Holmalundstjejerna födda 2000/1999 och yours truly var såklart på plats som ledare med hela familjen i släptåg. Förutom underbar fotboll bjöd verkligen Danmark på en helt underbar sommar med stränderna nere i Lökken som absolut sommarhöjdpunkt. Varför åka neråt Europa liksom när Danmark bjuder på dessa härliga smultronställen :)

Fotbollsmässigt visade Alingsåstjejerna hög klass genom att vinna gruppen i G13 (total 5:a i G13), grupptvåa i G14 (total 9 i G14) och A-slutspel för bägge lag. Nu är det inte så lätt att konkurrera med toppade Akademilag och liknande när man åker ett gäng på 29 fotbollstjejer och en inställning att alla ska få spela, men jag tror att fler än en motståndare fått upp ögonen för fotbollen som "bonnalaget från Alingsås" visade upp och det viktigaste av allt att alla tjejer som var med fått en riktigt härlig fotbollsvecka! Med beröm godkänt och en helt underbar sommarvecka med ett riktigt skönt gäng!

Nu är det sista semesterveckan innan jag är tillbaka på Informator "på riktigt" den 1 augusti. Det kommer bli en spännande och riktigt rolig höst, är jag helt övertygad om :)

På utflykt till Hirtshals och Bunkermuséum

Dubbla mästarinnor i Elljuscupen 2012

Det blir inte så himla mycket bloggande nuförtiden, men måste ju ändå passa på att skryta lite om de ruggigt duktiga fotbollstjejerna i Holmalunds IF F99/00 som går från klarhet till klarhet... nu i helgen var laget uppe i Emtunga för att för andra året på raken spela finaler i Elljuscupen (en trevlig tillställning där matcherna körs kvällstid med bara konstgjord belysning). 

Förra året körde 00/99 tillsammans i F12-gruppen (då för tjejer födda 1999) och plockade hem guldet till Alingsås. I år körde dubbelnollorna själva F12 och 99:ers var tvungna att hoppa upp till F14-klassen... lite kul med två grupper på plats från samma lag! Slutresultat då? Jodå, två sköna guldbucklor med hem till potatisstaden och andra försvarade cupguldet för året :)

Holmalunds tjejer till Gothia

samlat gäng som representerar Holmalunds IF i Gothia Cup 2012 (Foto: Alingsås Tidning)

NU närmar sig sommarens stora cup och med en veckas ledighet kör ju Holmen sen igång med lite extra fokusträning för tjejerna som i år inte bara representerar Holmalunds IF, utan som enda tjejlag från hela regionen!

Nästa vecka kör vi ju igång med extraträningarna och passar även på att nöta ihop laget en sista gång med träningsmatch den 11/7 mot duktiga IK Zenith nere i Torslanda, Göteborg.

Holmalunds IF lag till Gothia Cup (F12) 2012 är;

Siri Hedendahl Back	Cornelia Strandh Back	Moa Edrud Målvakt	Emmie Falk Back	Frida Söderberg Back
« « «	Vera Sigvardsson Mittfält	Helin Widad Mittfält	Moa Tillgren Mittfält	» » »
Linnea Pettersson Forward		Emelie Nyberg Haliti Forward	Emilia Evertsson Forward

Globens Tigrar ryter till i Klassbollen

Söndagen spenderades liksom lördagen på Brogårdsvallen och Klassbollen 2012. Idag var det dags för de mindre barnen att göra entré och sonen Theodore (längst till höger) att återigen upptäcka att det där med fotboll ju egentligen är ganska kul även om pappa är med som ledare :)

Det kan ha att göra med att i motsats till dagen innan så strålade solen över Alingsås och förutom lite kyliga vindar så var det en riktigt härlig dag och fullt av folk på plats. Med andra ord en riktig folkfest precis som det skall vara.

Vill inte tjöta för mycket, men det var ett riktigt duktigt gäng från Globen som spelade en härlig kämpafotboll där man kanske inte alltid höll sina positioner, men ville så mycket mer :) Underbart dessutom att för en gångs skull se Theo spela framåt i sista matchen och dessutom inleda med sista matchens första mål (plus ett till senare). Härligt kämpat Theo + klasskompisar :)

1. Börjar med 2-1 för Theos "Globens tigrar" mot Noltorps "Barcelona"
2. Ooops, 2-7 i andra mot Kullingsberg. Inga backar alls ;)
3. 0-0 mot Vittra för Globens Tigrar
4. 4-3 för Globens tigrar mot Nolby2
5. 5-1 för tigrarna mot Nolby1... Bra avslutning på dagen (även om matcherna till slut var 45 minuter sena)

Klassbollen, hur olika skolor tänker...

Idag var det startskott för en härlig fotbollsfest i Alingsås, nämligen Klassbollen som Holmalunds IF arrangerar. Liksom förra året hade jag tagit på mig att vara lagledare (samordnare/lekledare) för 11-åringens lag och efter att jag förra året påpekat för idrottslärarna att det är en bra idé att låta killarna och tjejerna öva lite tillsammans innan cupen så hade jag såklart förhoppningar att i år skulle man tänka till lite...

Cupdags och vi börjar redan innan cupen med oredan att arrangörerna råkat slänga in ett lag två gånger och två dagar före cupdags gjordes hela schemat om. Halvpanik hemma och handskrivna lappar om nya tider som dottern delade ut i skolan, avstämning sen att alla fått och lugnad vid jakande svar...

Eftersom intresset för cupen av någon anledning varit rejält lågt i år och vi med nöd och näppe skrapat ihop till fullt lag (inga avbytare) står man på morgonen och väntar lite halvstressat och när vi en stund efter samlingstid får tag på en mamma (vars dotter "kanske egentligen inte skulle varit anmäld och inte kommer") och en annan som "inte hittat bra skor och inte kommer" och en tredje som av någon anledning bara inte dykt upp så står vi en kvart innan första match med fem spelare och tar beslutet att köra ändå, det får väl bli rejält med backspel liksom. Nu lyckas vi ändå övertyga motståndarna att det kanske är mest juste att köra 5-manna första matchen men ändå, utan avbytare blir det en tuff uppgift. Vid match #2 har en av de saknade från morgonen dykt upp och vi lyckas också ringa in två till som ställer upp för laget så vi har fullt lag och kan spela klart cupen ordentligt.

Förutom två av tjejerna och tre av killarna så spelar ingen fotboll, inte ens på rasterna i skolan och dom har inte heller fått någon stöttning att kanske träna ihop sig något på gymnastiken (som inte ens haft med fotboll under våren). Själv fick jag ingen laguppställning och fick egentligen inte ens veta exakt vilka som skulle vara med i laget förrän veckan innan cupen. Andra skolor/lag har sedan länge spelat ihop sina lag, fått extratid av gympalärarna att öva ihop och uppmuntran för att göra sitt bästa för skolan.

Nu säger jag inte att alla måste vara intresserade av fotboll, men om man nu tar på sig att sätta ihop ett lag som ska representera ens skola så kan man väl åtminstone försöka ge dom bra förutsättningar att lyckas. Det går ju bra när det gäller andra sporter (som tex. handboll och innebandy) och om man nu känner att man inte hinner med så kan man ju åtminstone informera frivilliga föräldrar som ställer upp så dessa får en rimlig chans att påverka på något sätt.

Är man äntligen Alingsåsare nu!?

1999 tog kärleken mig till Alingsås och det var den dimmiga nyårsaftonen vid millenniumskiftet som jag förlovade mig med min blivande fru Ulrika i Nolhagaparkens vackra dalgångar. Tanken att en gammal Hisingspõjk skulle hamna i utbygden hade knappast slagit någon som känner mig, men i den vevan tog jag även mitt pick och pack och flyttade in i en liten 2:a på Noltorpsgatan.

Vet inte om det exakt var milleniumnatten som var magisk, men i september föddes faktiskt vårt första barn och där hade man börjat dra sitt strå till stacken för att få Alingsås att växa. Det skulle bli både ett och två barn till (i lagom takt… 2003 och 2007) så efter några år som inackorderad Göteborgare började jag känna mig mer och mer som Alingsåsare. Barn (och husdjur för den delen, men det är en annan historia) är ju ett väldigt bra sätt att lära känna andra i staden och när vi valde Montessori som skolform fick vi ju även på köpet ett väldigt trevligt umgänge med övriga föräldrar, speciellt då när det handlar om fixardagar, barnpassning och liknande.

Ju äldre barnen blir, ju fler aktiviteter blir det och desto fler personer lär man känna. Ni är säkert några stycken som känner igen mig från föreningar som Holmalunds IF (F99/00 såklart), IBK, Alingsås Ju-Jutsuklubb, Kulturskolan mfl. Jag är ju inte alltid den som är tyst med åsikter och engagemang så en och annan blick har man väl dragit på sig genom åren :)

Nu, såhär över 10 år sedan jag som nyinflyttad kom till staden är det då äntligen dags att ta nästa steg. I januari flyttar hela familjen till Stadsskogen och jag själv kommer efter flera års pendling äntligen att börja jobba på hemmaplan hos utbildningsbolaget Alpha Competence här i Alingsås. Förhoppningsvis kommer jag även här kunna bidra till att bolaget växer och kanske framöver kan plocka hem fler pendlare som också kan hålla sig på hemmaplan istället!

Så… då har man fostrat tre underbara Alingsåsare, bor och jobbar här i staden men kan man då också kalla sig för en riktig Alingsåsare!? Jag tycker det och jag är stolt över att visa upp vår stad för vänner och affärskontakter både i övriga Sverige såväl som internationellt!!

Nu gäller det bara att se till att barnen också stannar kvar och då får vi hoppas att de inte behöver vänta över 10 år på att hitta ett roligt och utmanande jobb i sin egen stad!

Mvh //Tobias

PS: Ett litet extra grattis till dottern Cornelia som framåt mars 2012 kommer synas i TV-rutan tillsammans med Lasse Kronér och ett gäng vuxna som tror de är smartare än en femteklassare!

Nu är det semester!

Imorgon står för en gångs skull inte alarmet på 05.30... det står faktiskt på 07.30 och då av den enda anledningen att tösen skall iväg till tandläkaren 08.45, annars hade jag inte ens satt på alarmet för jag har nämligen semester :)

Eller, det här med semester är ju egentligen bara lite extra utrymme för mig att kunna gå igenom hemma vad vi skall ha med i flytten och vad som kanske skall hitta andra ägare (istället för att åka med runt i en låda varje flytt). Runt nyår bär det ju iväg till ny lägenhet för oss och det ska bli så fruktansvärt skönt att slippa den nuvarande 60-talsstandarden, med trånga rum, otidsenlig inredning, ett eluttag i köket, ett enda uttag för TV etc etc etc...

Det är ju även annat på gång direkt efter nyår och jag kommer lägga både en och två rader här på bloggen om detta framåt, inte minst min vanliga lilla årskrönika :)

Nu i helgen har vi annars rundat av året med Holmens tuffa F99/00-fotbollsdamer och även om jag inte fick jättemycket tid med att sätta ihop en liten resumé av året så blev jag ändå riktigt nöjd med resultatet! Jag gillar ju att återberätta och här är lite citat som jag gärna delar med mig av;

"När jag kollade på videon som Tobbe hade gjort så höll jag på att börja gråta för att jag såg alla minnen ifrån alla roliga cuper och träningsläger. Det är ett måste att göra om!!" 

"Tack Tobias! Att du gjorde avslutningen så fulländad!" 

"Åter igen Tobbe. Jag säger bara Världsklass!!!!!"

Det är precis sådant som gör att man vill ge ännu mer framåt :)

Mycket fotboll är det nu

För er som känner mig vet ni att jag sedan ett tag tillbaks är engagerad som en av ledarna i Holmalunds IF F99/00 (där min dotter Cornelia spelar). Man tänker inte på det, men när man tittar närmre så går det åt ganska mycket tid för alla träningar, matcher, cuper och inte minst planerande...

Nu närmast är det Holmalunds egen Intersport Tjejcup som gäller och här är det både arrangemang av "våra" klasser F11/F12, men klart man spänner bågen lite extra och slänger in ett lag i F13-klassen också. Det är ju faktiskt sådana utmaningar som gör att laget/spelarna tar ett steg extra i utvecklingen inför nästa års seriesäsong.

Skulle det av någon anledning vara så att du som läser denna bloggen råkar bo i Alingsåsområdet, har en dotter född 1999/2000 som kanske dessutom är en jäkel på fotboll så rekommenderar jag varmt ett besök på våra öppna konstgrästräningar på söndagar fram till 18/12. Vill man satsa på fotbollen som tjej i den åldern så är det ju lika bra att hänga med ett lag som satsar tillbaks :)

PS: Lite extra kul dessutom att tösen inte bara är en riktigt duktig fotbollsspelare, hon är dessutom kallad på audition för "Är du smartare än en femteklassare" nu på fredag. Gött att se att generna förs vidare *hehe*

Ljuspunkter i mörkret

Det är ju helt otroligt egentligen att vi nu är inne i november och det fortfarande är sådär 10+ i medeltemperatur under dagarna, eller hur :)

Livet just nu består mestadels av långa dagar på jobbet (lite kul förresten att det fortfarande är herr Sandqvist som är den Stockholmare jag har mest kontakt med, trots att han slutade på Informator i somras :). Just nu är det rejält mycket att göra, många som planerar både för nästa år eller kanske kommer på att man har utbildningspengar kvar som bara måste göras slut på i år för att inte riskera få mindre pengar till utbildning nästa år. Det svåra är att hinna med och imorgon slår jag nog rekord när jag har kundbesök kl 07.00 på ett café på centralstationen *haha*

För er som känner mig vet ni att det också är mycket med barnen på fritiden och kanske allra mest med yngsta tösen som satsar rejält på sporten och det går ju riktigt, riktigt bra för hennes Holmalunds IF F99/00 (till helgen är det tex. finaler i största inomhuscupen i regionen!)

Annars är det grymt mycket att förbereda inför 2012, inte minst att vi ju skall flytta och det är mycket gammal skit som definitivt inte skall åka med denna gång. Nu sorterar vi undan sådant som stått i ett skåp i 7 år eller kanske till och med nere i källaren. Nej, det kommer inte att "vara bra att ha" denna gång heller, lika bra att inse att det kanske gör sig bättre hemma hos någon annan eller på sopstationen!

Igår var det även dags för en annan milstolpe som kommer att innebära en hel del förändringar... mer om detta kommer framåt, jag lovar :)

En ny era närmar sig

Efter flera år i en alldeles för liten lägenhet, som ändå legat "rätt" för oss så har vi äntligen idag skrivit på kontrakt för att från den 1/1-2012 kunna flytta in till en underbar lägenhet i nybyggda Stadsskogen i Alingsås.

Högst upp (bilden) är det två våningars "penthouse" som kommer att gälla från och med nästa år och det är bara så underbart att kunna ha ett hem där man kan bjuda in vänner och ändå inte känna att alla står på varandra :)

2012 kommer ha en känsla av "nystart" på många sätt, både jag och min fru har fyllt 40 och det är dags att börja planera lite mer för trygghet och säkerhet. Utan att gå händelserna i förväg så har jag många olika förslag att ta hänsyn till och hur det än landar så kommer det att bli en förbättring mot hur det varit tidigare.

Jag har fem underbara barn där jag ser att min äldsta tös kommit in på den linjen hon sett fram emot och börjat staka ut en framtid som vuxen. Näst äldsta dottern är på god väg och bor i en lugn och stabil ort. Yngsta tösen får strålande utvärderingar från skolan och har nästan fler fritidsintressen än hon hinner med, det mest aktiva är förstås fotbollen och Holmalunds IF där jag själv har en aktiv roll som ledare.

Min äldsta son har också fått jättetrevliga omdömen från skolan, "ett läshuvud" vilket lovar gott för framtiden. Även där spelar idrotten såklart sin roll med innebandy, badminton och handbollträning med AHK. Nu väntar jag bara på att lillkillen skall börja med idrott etc så är fritiden helt spikad :)

Idag är det mindre än tre månader kvar tills det är dags att fira in det nya året och min framtidsutsikt ser så ljus ut att jag skulle kunna behöva solglasögon :)