50 år i år

1971... det var inte igår direkt... snarare 50 år sen i år och då passar både frugan och jag på att fira jämnt och fint! Tänk, det känns inte direkt annorlunda än tidigare, men ändå är det en rejäl milstolpe!

Jag växte upp mina första år vid Eketrägatan på Hisingen, granne med kvartersprästen och BK Häcken-fanset Alf Österström som ofta frågade morfar "Jonne" och mormor Elin hur det var med lillgrabben. I höstas stannade jag till vid vårt gamla hus och det kändes igen med den lilla springbrunnen (som nästan aldrig fick ha vattnet på för det var slöseri). Tyvärr har tomten styckats upp sen vi flyttade så gräsmattorna vi både spelade fotboll och badminton på är bara ett minne blott och lekplatsen i skogen är sedan länge bebyggd...

Någonstans mitten av 70-talet flyttade jag och min mor till Biskopsgården och Vårväderstorget. På den tiden var det ett härligt ställe där mer eller mindre alla kidsen kände varandra eller visste vem som var vem (någons storebror var typ alltid med på något sätt också :). Lilla Fågelroskolan som jag gick i på lågstadiet är tyvärr riven och högstadiet Ryaskolan har kanske inte världens bästa rykte idag. För mig som bodde där mellan 1975-1989 var det ändå en härlig tid med många fina minnen!

1980-talet var den stora förändringens årtionde för min del. Jag upptäckte både tjejer och framförallt musik på ett annat sätt med hårdrock som första favorit (genom ett begagnat kassettband, AC/DC's "For those about to rock" hittat på en second-hand-marknad, tätt följt av Iron Maidens "Number of the beast" på EP där det tog ett tag för mig att förstå att den skulle spelas på 45 varv även om den var stor som en vanlig LP :)

Hip Hop med musik, dans och framförallt graffiti tog mig annars med storm där jag under aliaset "Moan" startade crews som Dead Zone Boys, #64 mfl. Säga vad man vill, men det var något nytt vi startade upp i Sverige och genom detta lärde jag känna andra kids från runtom hela Göteborg! När jag nu ser tillbaka på detta årtionde är det ganska idylliskt faktiskt...

1990-talet för mig var inte riktigt samma som för mina jämnåriga kompisar. Jag hade såklart haft extrajobb tidigare bland annat inom restaurangbranschen, men nu får jag heltidsanställning som kock i en koncern som äger flera krogar i Göteborg som Gamle Port, Dojan, 8-glas, New Yaki och El Gondoliero så det var lite rotation på vart jag jobbade. När jämnåriga kompisar började "upptäcka" inneställena hade jag sedan länge tröttnat på dem, på gott och ont...

Nyårsafton 1992 blev jag pappa för första gången och sorgen när vår dotter Alexandra ett halvår senare går bort i plötslig spädbarnsdöd går inte att beskriva. Döttrarna Jacquline och Patricia föds 1994 och 1995, men tyvärr håller inte mitt äktenskap ihop och i samband med skilsmässan lämnar jag även restaurangbranschen för att istället satsa på ett eget bolag med fokus på webbutveckling. Skapandeprocessen jag tagit med mig från graffitin och matlagning går nu istället in i att jobba med digitalt skapande för det nya mediet Internet. 1999 träffar jag min underbara hustru Ulrika,  milleniumskiftets dimmiga nyårsnatt passar vi på att förlova oss i härliga Nolhagaparken och jag flyttar från Rannebergen upp till lilla Alingsås, en Göteborgsera är över...

2000-talet snabbkickar igång när min fjärde dotter Cornelia föds i september, förste sonen Theodore kommer i juni 2003 och sista sonen Benjamin i november 2007. Ett spann om 15 år där från det jag först blev pappa som 21-åring! I samband med IT-kraschen blir det allt svårare att få ordentligt betalt för nedlagt arbete, jag funderar allt mer på att åter ta en anställning och det blir inom utbildningsbranschen med en IT-twist när jag den 4 januari 2004 går in som en av två säljare på Informators Göteborgskontor med en mission att säkra omsättning eller se kontoret stängas...

Åren i utbildningsbranschen har varit extremt roliga och jag har träffat både kollegor, kunder och partners som jag idag räknar som riktigt bra vänner! Min egen resa har gått mellan flera olika roller inom försäljning och produktutvecklingsansvar både i Sverige och Finland. Idag är jag inne på mitt tredje utbildningsbolag och har återigen landat i en mer lokal roll och speciellt som förra året sett ut. Att kunna stötta på det sätt som behövs är mycket viktigt och att jag själv gått tillbaka mer i en säljande roll var först lite spännande, men efter ett tag är det som att en gång lärt sig att cykla, det kommer tillbaka om man bara har en fallenhet för det man gör :)

Nu får vi se hur framtiden utvecklar sig med vaccineringar på gång och förhoppningsvis att vi åtminstone till sommaren kan gå tillbaka till lite mer det vi är vana vid, den som lever får se! 

Med lite tur så kanske vi får vi till ett gemensamt 50-årskalas framåt augusti...