TRANSLATE

30 april 2017

Att skapa en agil idrottsorganisation

Att jobba agilt är inte en trend, det är en nödvändighet för en modern arbetsplats
Under ungefär de senaste tio åren har jag på något sätt arbetat med organisations-förändringar och implementation av agila metoder hos flera av Sveriges största arbetsgivare. Metoder som ursprungligen kommer från utvecklingsavdelningarna har i allt högre grad spridit sig ut till både övriga roller i företaget såväl som utanför IT-sektorn. 

Utan att peka ut specifika kunder så har Informator under flera år stöttat med kompetenshöjning för kunder inom alla sektorer, till och med arbetsgivare som tidigare knappast kopplats ihop med snabbrörligt arbetssätt har förstått att det inte går att fortsätta som tidigare om man har bestämt sig för att leverera bästa produkten eller tjänsten. I min roll som ytterst produktansvarig har det inneburit att hitta de bästa experterna att arbeta med och vidga mitt eget synsätt för att ta in bredare utbildningar som fokuserar på roller vi tidigare inte förknippat med agila metoder. Jag kan med stolthet säga att jag lyckats med allt detta och resultaten talar för sig själva!

MEN, det finns åtminstone ett område (som jag själv stött på) där förändring fortfarande är ett skällsord, där nytänkande bränns på bål och härskarmentalitet inte bara är vardagsmat, utan nästan till och med dyrkas som en religion. Det är förstås idrottsvärlden generellt och fotbollsvärlden mer specifikt som jag talar om, kanske framförallt på lägre nivåer där företagstänket inte trängt in på samma sätt som i de professionella klubbarna där detta i allt högre grad är en del av vardagen.
Det agila ledarskapet tar hänsyn till betydligt fler dimensioner än medarbetarnas förmågor och engagemang. Denna modell speglar bättre det arbetsliv dagens chefer behöver förstå och navigera i. Framväxten av och populariteten för agilt ledarskap är med all säkerhet knuten till behoven av snabba omställningar och förändringar när långsiktig planering och statiska förhållanden knappast längre existerar. 
Bill Joiner och Stephen Josephs Jossey Bass, Leadership Agility
Varför menar jag då att det är en nödvändighet att tänka och framförallt jobba mer agilt, även i en idéell idrottsorganisation? Till att börja med så är även idéella organisationer en del av en modern verklighet, även om många så kallade eldsjälar kanske är uppväxta och hade sitt yrkesverksamma liv under helt andra förhållanden. Att idag bygga självständiga organisationer som inte behöver en ledares tydliga pekande ses som en självklarhet för en välfungerande och attraktiv arbetsplats.

Framförallt (och här kommer det mest tydliga), så är de företag som idrottsföreningen så väldigt gärna vill ha som sponsorer högst antagligen redan inne i en process att arbeta mer lättrörligt och har också förstått nödvändigheten av detta. Helt naturligt så arbetar man helst tillsammans med andra som delar ens värderingar och förstår nyttan av att tänka i processer som behöver ett helt annat ledarskap än förra seklet. Utan sponsorer, ingen verksamhet!

Så, min tanke (som jag mer och mer funderar på att ta ytterligare ett steg) är hur skulle en utbildningsinsats för Sveriges idéella idrottsorganisationer kunna se ut? Behovet är stort, behovet är jävligt stort (som vår fd. förbundskapten skulle sagt). Frågan är om vi behöver se ännu fler organisationer tyna bort för att "ledaren" fortsätter köra på i gamla hjulspår och trycka till alla oliktänkare? Kan det kanske till och med vara så att det krävs nytänk för att locka tillbaks alla de barn som idag väljer något annat än idrott på sin fritid? Jag tror det och frågan är vad idrotts-Sverige är villiga att göra för att inse att det inte funkar att göra som man alltid gjort...
You cannot do today's job with yesterday's methods and be in business tomorrow

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar