Att jobba ihop som ett lag

med tanke på att Allsvenskan drar igång nu.... :)

Igår kväll hade jag en diskussion med några kollegor när vi jämförde regler och laganda inom idrotten med hur det ser ut på våra arbetsplatser. Jag har ju flera gånger tidigare reflekterat över just nödvändigheten kring att sätta upp tydliga regler som gäller för allas trevnad och också se till att hela tiden efterfölja dessa. 

För aktiva inom idrott är det i stort sett aldrig frågetecken kring att vi tar hand om och respekterar varandra, följer gemensamt satta regler för bästa resultat etc. Om vi däremot går ut i arbetslivet verkar det både som att det ofta inte finns samma fokus på att sätta och följa gemensamma riktlinjer och ofta har vi belöningsmodeller och liknande som gynnar den enskilde mer än gruppen. Konstigt...

Om vi nu kan konstatera att ett visst mönster skapar effektiva team och resultat i idrottsvärlden, vad är det egentligen som hindrar att vi tar med samma tänk till arbetet?

Lite mer om gruppsykologi

Susan A. Wheelans modell IMGD (Integrated Model of Group Development) har fått stort gehör inom gruppsykologi och teamutveckling och är ett namn att lägga på minnet! IMGD är huvudsakligen en livscykelmodell med inslag från andra modeller inom grupputvecklings-området. Teamets utveckling delas upp i olika stadier och gruppen kan både gå igenom samtliga faser tillsammans men samtidigt ibland fastna i någon del. 

Jag har i min boka "Agilt ledarskap i en digital värld" tagit med några förenklade beskrivningar kring team-faser och hur du som ledare kan agera för bästa resultat. Vill du själv fördjupa dig mer på området så rekommenderar jag verkligen att du hittar ett exemplar av Susans bok ”Att skapa effektiva team” och lovar att det kommer att ge dig mycket tillbaka!

Att skapa en agil idrottsorganisation

Att jobba agilt är inte en trend, det är en nödvändighet för en modern arbetsplats

Under ungefär de senaste tio åren har jag på något sätt arbetat med organisations-förändringar och implementation av agila metoder hos flera av Sveriges största arbetsgivare. Metoder som ursprungligen kommer från utvecklingsavdelningarna har i allt högre grad spridit sig ut till både övriga roller i företaget såväl som utanför IT-sektorn. 

Utan att peka ut specifika kunder så har Informator under flera år stöttat med kompetenshöjning för kunder inom alla sektorer, till och med arbetsgivare som tidigare knappast kopplats ihop med snabbrörligt arbetssätt har förstått att det inte går att fortsätta som tidigare om man har bestämt sig för att leverera bästa produkten eller tjänsten. I min roll som ytterst produktansvarig har det inneburit att hitta de bästa experterna att arbeta med och vidga mitt eget synsätt för att ta in bredare utbildningar som fokuserar på roller vi tidigare inte förknippat med agila metoder. Jag kan med stolthet säga att jag lyckats med allt detta och resultaten talar för sig själva!

MEN, det finns åtminstone ett område (som jag själv stött på) där förändring fortfarande är ett skällsord, där nytänkande bränns på bål och härskarmentalitet inte bara är vardagsmat, utan nästan till och med dyrkas som en religion. Det är förstås idrottsvärlden generellt och fotbollsvärlden mer specifikt som jag talar om, kanske framförallt på lägre nivåer där företagstänket inte trängt in på samma sätt som i de professionella klubbarna där detta i allt högre grad är en del av vardagen.

Det agila ledarskapet tar hänsyn till betydligt fler dimensioner än medarbetarnas förmågor och engagemang. Denna modell speglar bättre det arbetsliv dagens chefer behöver förstå och navigera i. Framväxten av och populariteten för agilt ledarskap är med all säkerhet knuten till behoven av snabba omställningar och förändringar när långsiktig planering och statiska förhållanden knappast längre existerar. 

- Bill Joiner och Stephen Josephs Jossey Bass, Leadership Agility

Varför menar jag då att det är en nödvändighet att tänka och framförallt jobba mer agilt, även i en idéell idrottsorganisation? Till att börja med så är även idéella organisationer en del av en modern verklighet, även om många så kallade eldsjälar kanske är uppväxta och hade sitt yrkesverksamma liv under helt andra förhållanden. Att idag bygga självständiga organisationer som inte behöver en ledares tydliga pekande ses som en självklarhet för en välfungerande och attraktiv arbetsplats.

Framförallt (och här kommer det mest tydliga), så är de företag som idrottsföreningen så väldigt gärna vill ha som sponsorer högst antagligen redan inne i en process att arbeta mer lättrörligt och har också förstått nödvändigheten av detta. Helt naturligt så arbetar man helst tillsammans med andra som delar ens värderingar och förstår nyttan av att tänka i processer som behöver ett helt annat ledarskap än förra seklet. Utan sponsorer, ingen verksamhet!

Så, min tanke (som jag mer och mer funderar på att ta ytterligare ett steg) är hur skulle en utbildningsinsats för Sveriges idéella idrottsorganisationer kunna se ut? Behovet är stort, behovet är jävligt stort (som vår fd. förbundskapten skulle sagt). Frågan är om vi behöver se ännu fler organisationer tyna bort för att "ledaren" fortsätter köra på i gamla hjulspår och trycka till alla oliktänkare? Kan det kanske till och med vara så att det krävs nytänk för att locka tillbaks alla de barn som idag väljer något annat än idrott på sin fritid? Jag tror det och frågan är vad idrotts-Sverige är villiga att göra för att inse att det inte funkar att göra som man alltid gjort...

You cannot do today's job with yesterday's methods and be in business tomorrow

En ny era närmar sig

Efter flera år i en alldeles för liten lägenhet, som ändå legat "rätt" för oss så har vi äntligen idag skrivit på kontrakt för att från den 1/1-2012 kunna flytta in till en underbar lägenhet i nybyggda Stadsskogen i Alingsås.

Högst upp (bilden) är det två våningars "penthouse" som kommer att gälla från och med nästa år och det är bara så underbart att kunna ha ett hem där man kan bjuda in vänner och ändå inte känna att alla står på varandra :)

2012 kommer ha en känsla av "nystart" på många sätt, både jag och min fru har fyllt 40 och det är dags att börja planera lite mer för trygghet och säkerhet. Utan att gå händelserna i förväg så har jag många olika förslag att ta hänsyn till och hur det än landar så kommer det att bli en förbättring mot hur det varit tidigare.

Jag har fem underbara barn där jag ser att min äldsta tös kommit in på den linjen hon sett fram emot och börjat staka ut en framtid som vuxen. Näst äldsta dottern är på god väg och bor i en lugn och stabil ort. Yngsta tösen får strålande utvärderingar från skolan och har nästan fler fritidsintressen än hon hinner med, det mest aktiva är förstås fotbollen och Holmalunds IF där jag själv har en aktiv roll som ledare.

Min äldsta son har också fått jättetrevliga omdömen från skolan, "ett läshuvud" vilket lovar gott för framtiden. Även där spelar idrotten såklart sin roll med innebandy, badminton och handbollträning med AHK. Nu väntar jag bara på att lillkillen skall börja med idrott etc så är fritiden helt spikad :)

Idag är det mindre än tre månader kvar tills det är dags att fira in det nya året och min framtidsutsikt ser så ljus ut att jag skulle kunna behöva solglasögon :)