Inspiration i det lilla

 
Nu börjar samhället öppna upp sig igen allt mer och från den 29 september är det fritt fram att knö på fotbollsmatcher och konserter igen. Jag vet väldigt många som längtat efter detta och själv känner jag mest en oro att ny smitta ska dra igång igen...

Min kära hustru är ju lärare, en grupp som verkligen fått gå all-in under pandemin både med att slänga sig in i ett mer digitalt arbetssätt, men även (för de yngre åldrarna) se till att pallra sig till jobbet varje dag, oavsett hur pandemiläget i övrigt sett ut. Nu märker hon att smittan sprids både bland kollegor och inte minst ganska många elever som är hemma för misstänkta symptom. Vet inte om det känns helrätt att öppna upp helt igen innan vi mer säkert vet att riskerna ligger på en hanterbar nivå.

Själv har jag fortsatt arbeta hemifrån (sen mars 2020) och jag är riktigt glad över att jag har ett arbete där denna möjlighet finns. Tidigare under permittering var det en period av omvänjning där vissa tider under dagen faktiskt behövde vikas åt något annat än just jobb. Nu såhär mer än 1½ år senare är vi tillbaka på 100%, men jag saknar verkligen de där extra långa lunchpromenaderna, möjlighet att sätta mig ner och läsa en bok vid 14-tiden och rent ärligt koppla bort tankar kring jobb och den stress våra hektiska liv kan innebära. Visserligen kör jag fortfarande 30 minuters morgonpromenad och samma på lunchen, men samtidigt är det kombinerat med "oj, möte vid 15.00, förbereda upphandling som ska vara inne på fredag" etc. Rent ärligt (om det var ekonomiskt hållbart) så skulle jag gärna jobba 75% och jag tror faktiskt jag skulle kunna få nästan lika mycket gjort och ärligt talat må bättre på köpet.

Nu får vi se vad framtiden har att erbjuda, jag tror många arbetsgivare har förstått att det går att lita på medarbetarna även om dom sitter på distans, så hybridjobben lär öka framåt! Själv kan jag gott tänka mig 2-3 dagar/vecka på kontoret och övrigt från hemmakontoret, vad säger du själv?