Robocop är snart tillbaks i full action

 
Du kommer säkert ihåg den där gamla låten "Hips don't lie" med Shakira, och jag kan inte annat än att verkligen hålla med (även om min tolkning nog skiljer sig en aning mot Shakiras :)

Efter att i flera år haft problem med höft och smärta tyckte min läkare anno-covido att jag borde röntga och se vart problemet kan vara. Sagt och gjort, inbokat, genomfört och med resultaten "ok, jag kan förstå att du har ont" ifrån en trevlig läkare som innan försökt få mig att röra på mig mer, äta hälsosammare etc. "Din höft är i stort sett utsliten, anledningarna kan skilja på sig och ibland behöver man inte heller vara så gammal för att åka på det här". Jahopp... glada tillrop från kidsen att jag borde sikta på pension, gå med broddar och liknande fick jag liksom leva med efter att jag berättat.

Däremot "det här kan vi ordna snabbt" försvann ganska snabbt ut i framtiden när pandemin slog till och varenda sjukvårdsresurs fokuserades på Covid. Självklart följer jag med i nyhetsflödet så det kom inte direkt som någon överraskning, däremot att det skulle hålla på så länge hade väl ingen av oss räknat med. 

Plötsligt mitt i mitt avslut på förra jobbet kom det ett brev "du skall opereras den 3 mars" plus en massa annat som skulle fixas innan operationen. Jahopp, inte mycket att göra, bara att se till att ordna grejerna för nu hade det verkligen dragit ut på tiden! Den sista utmaningen var ett Covid-test dagen före operation och med tanke på att jag fått tre sprutor och levt som en eremit i över två års tid tänkte jag att det lär ju inte vara några problem... Jomenvisst... "ditt test är positivt" (efter att suttit och väntat en timme på provsvar). Men va i... "men nu får vi göra ett riktigt test, snabbtesten är inte helt tillförlitliga". Mmmm... sagt och gjort... några timmar senare ringer telefonen "PCR var negativt, du är välkommen imorgon", hallelujah!!

Att operera en höft eller rättare sagt dra ut ett slitet höftben och sätta in en cyborg-del är lite mer än bara ett "litet ingrepp" och även om jag bara behövde ligga kvar på hospitalet över natten och bli upphämtad av dottern efter lunch på fredagen så märker jag nu av att det är små steg som gäller (bokstavligen). Jag arbetar hemifrån, men har lagt in återkommande påminnelser i Outlook att resa på mig, göra stretchövningar, ta en kort promenad runt kvarteret (jämfört med flera kilometer innan). Igår märkte jag till och med att jag behövde ta en power-nap på lunchen (tror fasiken jag ska fortsätta med det även sen :)

Så summa sumarum... nu kommer jag få jobba på distans igen ett tag, får inte ens lov att köra bil på 1-3 veckor och behöver nog faktiskt bli lite piggare för att alls orka vara social. Men enligt läkarna kommer det gå snabbt, allt ser bra ut och till sommaren sen ska jag köpa en ny cykel och ge mig ut på upptäcksfärd, det var ett tag sedan jag kunde njuta av det.

Vi får väl se vilken kroppsdel som byts ut härnäst... snart kan ni kalla mig för Robocop...

Inspiration i det lilla

 
Nu börjar samhället öppna upp sig igen allt mer och från den 29 september är det fritt fram att knö på fotbollsmatcher och konserter igen. Jag vet väldigt många som längtat efter detta och själv känner jag mest en oro att ny smitta ska dra igång igen...

Min kära hustru är ju lärare, en grupp som verkligen fått gå all-in under pandemin både med att slänga sig in i ett mer digitalt arbetssätt, men även (för de yngre åldrarna) se till att pallra sig till jobbet varje dag, oavsett hur pandemiläget i övrigt sett ut. Nu märker hon att smittan sprids både bland kollegor och inte minst ganska många elever som är hemma för misstänkta symptom. Vet inte om det känns helrätt att öppna upp helt igen innan vi mer säkert vet att riskerna ligger på en hanterbar nivå.

Själv har jag fortsatt arbeta hemifrån (sen mars 2020) och jag är riktigt glad över att jag har ett arbete där denna möjlighet finns. Tidigare under permittering var det en period av omvänjning där vissa tider under dagen faktiskt behövde vikas åt något annat än just jobb. Nu såhär mer än 1½ år senare är vi tillbaka på 100%, men jag saknar verkligen de där extra långa lunchpromenaderna, möjlighet att sätta mig ner och läsa en bok vid 14-tiden och rent ärligt koppla bort tankar kring jobb och den stress våra hektiska liv kan innebära. Visserligen kör jag fortfarande 30 minuters morgonpromenad och samma på lunchen, men samtidigt är det kombinerat med "oj, möte vid 15.00, förbereda upphandling som ska vara inne på fredag" etc. Rent ärligt (om det var ekonomiskt hållbart) så skulle jag gärna jobba 75% och jag tror faktiskt jag skulle kunna få nästan lika mycket gjort och ärligt talat må bättre på köpet.

Nu får vi se vad framtiden har att erbjuda, jag tror många arbetsgivare har förstått att det går att lita på medarbetarna även om dom sitter på distans, så hybridjobben lär öka framåt! Själv kan jag gott tänka mig 2-3 dagar/vecka på kontoret och övrigt från hemmakontoret, vad säger du själv?

Är våren på gång nu?

Igår när jag var iväg på lunchmöte med en kund nere vid Danmarksterminalen så var det strålande väder i Göteborg och den där varma jackan och halsduken fick stanna i bilen. När mötet var klart passade jag på att bara stå och låta mig värmas av solens strålar, helt underbart!

Idag när jag var på väg till jobbet kände jag att det var första gången på hur länge som helst som solen faktiskt skiner när jag kör från Alingsås till Göteborg, vilken känsla det är att få både ljus och värme, det märks verkligen att kroppen saknat detta rejält!

Idag har jag återigen ett lunchmöte och ska faktiskt passa på att promenera dit. Vilken skillnad det är på inställningen bara solen kikar fram :)

När stillasittandet tar ut sin rätt

en varierad kost och återkommande träning ger effekt

Vi är ganska många som inte direkt rör oss överdrivet mycket under arbetsdagen. Att sitta vid datorn timmar i sträck och möjligtvis resa på sig och gå till kaffemaskinen är inte helt ovanligt. Själv har jag vid flera tillfällen tidigare försökt ta tag i detta problem, men någonstans där inne finns det ändå ett slags bekvämlighet som lyckas ta överhanden till sist...

Nu har jag ändå gett mig den på att komma in i mer hälsosamma mönster och då är det både under arbetsdagen såväl som på fritiden som gäller. Att enbart träna och fortsätta äta gött som tidigare har jag testat med varierande resultat, så denna gång tar jag med kosten redan från början. För mig är det framförallt allt socker i maten som är lite extra trigger, så förutom självklarheterna som att inte dricka läskeblask så undviker jag även potatis, ris och pasta i mesta mån. Att hitta alternativa proteinkällor är faktiskt inte så svårt längre och många restauranger har mycket grönt utbud att välja mellan.

Träningsmässigt har jag tidigare under flera år haft gymkort som i sanningens namn utnyttjats högst sporadiskt. Nu de senaste 3-4 veckorna har jag hållit mitt löfte till mig själv och kommit iväg 3-4-5 gånger i veckan till gymmet (30 minuter på trappmaskinen och 20 minuter på vikterna räcker för mig). Men jag har också sett att för att verkligen få en effekt som håller så behöver jag plocka med vardagsmotionen också och för mig innebär det 1-2 promenader per dag om sådär 20 minuter vardera! Jag som bor nära skogen har verkligen upptäckt en helt ny och härlig värld och även i arbetet innebär det nya promenader med härliga kollegor!

Sedan jag startade med detta fokus för ganska exakt 1 månad sedan har jag gått ner 8 kg i vikt, minskat midjemåttet med sådär 10 cm, fått ner både blodtryck och blodsocker till normala nivåer och mår kort sagt så mycket bättre! Nu gäller det bara att fortsätta på samma nivå och vem vet, det kanske blir en bok framåt med alla tränings- och mat-tips :)

Ta hand om dig!