TRANSLATE

25 augusti 2007

IT-Världen kontra Idrottsvärlden

Carro goes for GoldFörst, grattis till Carolina Klüft som ständigt verkar tänja på sina personliga gränser. Just nu nytt personligt rekord i både 110m häck och höjdhopp på VM i Osaka! Här har vi en rad av påhejjare som tycker att det är helt okej att göra det där lilla extra på träningen, bara man ser rejäla resultat!!

Om vi gör en liten jämförelse där med tex. Cybercoms nye VD Patrik Boman som går ut stenhårt med att han vill öka ambitionerna (mao. ta marknadsandelar) och att detta då kräver ökad arbetsinsats för alla. Själv påpekar han att han har långa arbetsdagar (vilket jag inte betvivlar, sett till andra VD's jag arbetat med) och genom detta försöker han vara den inspiration som gör att konsulterna ger det där "lilla extra" som behövs om ett företag skall växa...

I idrottsvärlden är det fint och framgångsrikt att "göra det där lilla extra" och inte helt ovanligt med atleter som tänjer gränserna för att bli bäst. I företagsvärlden verkar det däremot vara fult att kräva att anställda tänjer gränserna...

Enda jag har att säga är, stå på dig Patrik!! Eller som Lars-Tommy hade sagt "ända in i kaklet" Vill ni bli störst och bäst i er nisch är det bara att ligga i, bekväma personer är ofta nöjda med "lagom" och det enda "lagom" jag personligen är nöjd med är margarinet :)


Edit 26/8: Stort tack till kommentarer värda lång eftertanke! Carro tog guld och nytt Europarekord, vi får se hur det går för Cybercom om jämförelsen är rättvis...

7 kommentarer:

  1. Viljan att tänja på gränserna står vanligtvis i direkt proportion till den förväntade belöningen. Efter många arbetsverksamma år hävdar jag att belöningen (i form av pengar eller andra förmåner) är alldeles för mager för att jag ska vara villig att tänja mina gränser.

    Givetvis gör jag mitt jobb, bra också, men när det inte finns någon speciell belöning vid mållinjen är det högst rationellt att inte slita livet ur sig.

    SvaraRadera
  2. Kanske är det där problemet ligger i Svenska företag? Man har anammat arbetsstilen från Amerikanska bolag, men glömt att ta med de (ofta generösa) belöningar som hårt slit innebär där. Själv gör jag gärna det "lilla extra" eftersom jag vet att där jag jobbar innebär detta mer än bara en klapp på ryggen...

    SvaraRadera
  3. känner igen det där, man får inte vara "för duktig" på jobbet, för då är det alltid nån som stör sig och dom som e gamla i gården med feta fasta löner orkar inte göra de där lilla extra som du säger för dom för ändå ut sin hyffsat feta lön

    SvaraRadera
  4. Det som förtjänar att göras, förtjänar att göras väl.

    Stora idrottsmän blir aldrig nöjda. En basketstjärna kastar hundratals bollar i en tom baskethall i timtal före en match. Målet är att göra bättre ifrån sig. Stråkmusiker vet att Pablo Casal spelade skalor på sin cello i 4 timmar varje dag till den dag han dog över 90 år gammal.

    Göran Skytte uttrycker det på ett bra sätt i ledarkolumnen i Svenskan (SvD 7/7):

    "Viljan att skapa "extra" är naturligtvis inte lika stark hos alla människor. Vissa förvaltar, efter sina givna förutsättningar, sitt pund bättre än andra. Men det innebär inte att alla storfräsare är bättre än alla andra. Världsmästaren i höjdhopp kan förvalta sitt pund sämre än t.ex. en svårt handikappad som mödosamt lär sig att lyfta benet en centimeter ovanför marken.

    Våga vara bäst! som Jörgen Oom säger det.

    SvaraRadera
  5. Tack för tankarna Elisabeth, läsvärt som alltid! Tillbaks till Klüft-anologin och om jag tänker tillbaks på ett inlägg du själv hade på din blog om att välja sina fajter, sista stycket i kolumnen nedan säger det mesta: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2345&a=685081

    SvaraRadera
  6. En person som presterar på sitt yttersta likt Klüft kan inte göra detta om inte känslan att man verkligen gillar/längtar/älskar resan fram mot hennes mål.

    De flesta personer har aldrig haft kontakt med en person som tränar på elitnivå utan man får bilden av dem från en enstaka tävling. För att nå dit hon nått, så krävs oerhört mkt talang men framförallt en stor passion för den "tråkiga" sega slitiga uppbyggnadsträningen. Jag är övertygad om att hon längtar till den tunga uppbyggnadsträningen.

    Visst är hon fantastisk.

    SvaraRadera
  7. Tjena Tobbe.

    Jag är övertygad om att det kommer gå bra även för Cybercom. Nu när dem slagit sig ihop med auSystems så har dörren till helt nya utmaningar och möjligheter öppnats.

    SvaraRadera