Sommarhistoria från Alingsås

One ring to tame them all...

Ibland händer sådana där saker som bara gör att man blir så glad och tacksam, små mirakel i verkligheten kan man säga. Igår inträffade det för mig här i lilla Alingsås!

För att beskriva betydelsen från början så var det sommaren 2011 när jag och familjen besökte Vitlycke museum i Tanum för att titta på hällristningarna och de äldre barnen att delta i arkeologiskola. I museet fanns en ring som jag kikade länge och väl på, men till sist bestämde mig för att "vänta" med att köpa (även om det satt långt inne). Tanken var ju att vi skulle komma tillbaka någon sommar och att den sommaren dröjde ända till 2018 var ju inte klart då. I sommar då i alla fall var det dags att besöka hällristningarna igen och låta minstingen gå arkeologiskola och för pappa att faktiskt köpa den där ringen som jag ångrat så länge att jag inte köpt tidigare.

Tillbaka i semestervardagen då och det har väl knappast undgått någon hur varmt vi haft det under sommaren i år!? I alla fall försvann förnuftet när familjen väl kom till badet (några dagar efter Tanumsbesöket) och pappa slänger av sig kläderna för att vara först i vattnet. Barnen kommer i, handbollen kommer fram och det tar några minuter innan jag märker att den där ringen faktiskt inte längre sitter på fingret... Att försöka hitta en ring på sjöbotten där massa familjer leker och stojar är inte enkelt och efter någon halvtimme ger vi upp. Precis när vi ska gå upp ur vattnet ser jag ett gäng killar i 10-årsåldern med cyklop och simfötter nästan precis där jag måste tappat ringen. Jag ropar på killarna och berättar om ringen och utlovar en hundring i hittelön till den som hittar smycket. Helt plötsligt blir det riktig skattjakt för killarna och vi kan se från stranden att de letar på rejält! Efter ett tag verkar energin ändå försvinna och när vi börjar packa ihop 2-3 timmar senare får jag erkänna för mig själv att ibland vinner dumheten och jag får börja fundera på hur jag ska kunna ersätta smycket.

På kvällen sen blir det Morden i Midsummer och telefonen är parkerad så inte förrän 23-tiden när det är dags att göra sig i ordning för sängen så märker jag att det ramlat in ett meddelande... Det är pappan till Arvid (en av cyklopkillarna) som sett mitt inlägg i Alingsåsgruppen på Facebook och stolt berättar att hans son faktiskt hittat ringen, nästan det allra sista innan de också gick hem från stranden! Helt otroligt och så häftigt att faktiskt kunna möta upp dem på morgonen sen, ge killen sin hundring och få min ring tillbaka! Nu lovar jag dyrt och heligt att inte bada mer med smycken som kan ramla av och försvinna :)