Att leda utan att kunna le

Inspirationens kammare, hemmakontoret

För att bli aningen effektivare och kanske någon gång bli klar med min bok har jag insett att det inte går att fastna i valet av illustrationer redan nu, jag har ganska lätt för detta annars, detta får bli dagens lektion att ta med mig framåt! Nu har jag i alla fall (lite bakvänt) kommit på att ett förord ju kan vara bra, som en liten inledning kring vad läsaren har framför sig. Tänkte passa på att dela med mig av ett första utkast såhär innan det är dags att fixa lite mat i magen idag :)

Förord

- Jag vet inte om det är ett utslag på Göteborgshumor, men när jag 2004 tog mina första steg inom utbildningsvärlden så hade vi en kurs på schemat som kallades för ”Blindkursen”. Man skulle ju kunna tro att det handlar om något slags utbildning för att stötta funktionshindrade med synsvårigheter, men sanningen är ganska långt därifrån… Blindkursen var helt enkelt ”C++ för dig som inte kan C”. Om du har arbetat med IT och systemutveckling så har du antagligen koll på att både C++ och C är språk systemutvecklare använder för att bygga program och funktioner. Wikipedia beskriver det som;

” C++ är ett programspråk med stöd för dataabstraktion, objektorienterad programmering och generisk programmering samt även lågnivå hårdvarunära programmering. Språket utvecklades i början på 1980-talet av Bjarne Stroustrup vid Bell Labs. I dag är det ett av de populäraste programspråken och används inom allt från datorspel till konsumentelektronik”

Att det just blev ”Blindkursen” hänger såklart ihop med ”för dig som inte kan C” och när jag nu sitter och försöker sammanfatta uppryckta inblickar kring ledarskap och team-building så tänker jag i liknande banor kring hur ledarskapet kan se ut om vissa delar saknas. Jag är medveten om att det finns hur många texter som helst som djupare beskriver i stort sett varje område som jag tar upp i denna bok, men kombinerat med mina egna funderingar och praktiska lösningar så känner jag att du som läser kan få med dig mycket matnyttigt att själv omvandla till just dina egna lösningar!

Att leda utan le och endast da

I morse när jag stod i duschen slog mig tanken att om du skall engagera medarbetare så är kommunikation och interaktion några av de allra viktigaste komponenterna! Vad blir leda utan att kunna le? Då har du enbart kvar da och drar jag då tanken än vidare så betyder ju ”da” just ”ja” på ryska och hur många organisationer har vi inte där ”ja”-tänket härskar? Låt mig utveckla lite.

En typisk ”ja”-organisation baseras ofta på en väldigt dominerande ledare som mer eller mindre utgår ifrån att ledarens ord är lag då det såklart alltid är det bästa alternativet. Här finns det såklart flera exempel där det ekonomiska resultatet kanske är lysande, men i stort sett varje gång som någon gräver lite djupare så hittar vi sällan nöjda och välmående medarbetare. 

Stressen som byggs upp när ”ja”-mentaliteten ärvs nedåt från styrelse till VD till linjechef gör att hela företagskulturen vävs ihop till en maskin som förr eller senare krackelerar. Du hittar sällan större engagemang och delaktighet då alla ändå vet att tankar och idéer som dyker upp inte särskilt ofta leder till något ifall de inte råkar sammanfalla helt med just de planer som redan kommunicerats som allsmäktiga. Ledare som försöker hitta nya vägare och involvera medarbetarna redan från start ses ofta som obekväma och har vi en extremt utpräglad ”ja”-organisation så dröjer det sällan länge innan dessa individer trycks bort från en påverkande roll och vi ser ofta exempel på ledare som byter arbetsgivare, startar eget etc och då plötsligt får möjlighet att blomstra och inspirera på ett sätt som är svårt att förstå när personen tidigare i stort sett hållits tillbaka för att uppehålla den utpekade linjen. 

Jag tror själv att det både ur mänskligt såväl som ur ett ekonomiskt perspektiv är att föredra en agil organisation som tillsammans bygger framgång! Så lite mer LE och mindre DA är jag övertygad om att alla mår bra av! Vad tycker du?