I veckan har jag haft en intressant diskussion med Lars Peterstrand som skrivit inlägget "är utbildningsföretagen framtidens skivbutiker" med klar hänvisning till de numera (i stort sett) utdöda butikerna som sålde tryckt musik i alla format.
Lars arbetar som affärsutvecklare på bolaget Learnifier som arbetar med digital teknik för att stötta kompetensprocessen. När jag läser mellan raderna så är det såklart en halvt förtäckt reklam för deras plattform, men det underliggande (som jag verkligen håller med om) är känslan att så många tror att det räcker att klistra på "digitalt" någonstans i processen så är det business as usual...
Låt mig förtydliga detta från min synvinkel, du kan aldrig förvänta dig nya resultat genom att göra exakt som tidigare även om du använder ny teknik! När jag ser tillbaka på de utbildningsprogram som jag själv varit med om (där vi bäst kan följa lärtransferprocessen och faktiska resultat), så är det de kunderna som vågat tänka utanför "så här har vi alltid gjort" som också levererat den bästa nyttan av utbildningsinsatsen!
Så vart ligger du knäckfrågan? Kan det helt enkelt vara så att som utbildningsleverantör måste jag ta mig tid att få svar på vad målet och nyttan med kompetensinsatsen är? Att ta mig den tiden som behövs för att hitta alternativa leveransformer som bäst passar en större del av mottagarna? Eller helt enkelt alltid arbeta för att hitta en lösning där alla i slutänden känner sig som vinnare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar, jag återkopplar så snabbt jag kan!